Saara skrev om bibelbilderna i bönerummet. Jag har också fastnat för dem de gånger då jag varit här. Min bön har blivit: “Jesus, jag vill vara som du. Jag vill föra ut ditt rike till de slagna, till de sjuka, till barnen. Jag vill bota de sjuka, jag vill uppväcka de döda i ditt namn. Jag vill förmedla förlåtelse till de som tappat bort sig, jag vill ge mat åt de hungriga (Ge ni dem att äta)”.
Jesu befallning var ju så enkel men samtidigt svår: Ge ni dem att äta (5000 famijer)! Bota ni honom (fallandesjuka pojken)!
Vi förväntar oss på något sätt att Jesus skall göra allt för oss. Och på ett sätt har han ju gjort allt för oss. Men hans uttryckliga befallning var att vi skall göra hans gärningar, om vi förblir i honom.
Hårda ord. Jag tror att vi, som en Gudsman jag respekterar storligen sade, måste börja räkna med att det inte finns någon plan B. Gud har bara en plan A; att vi skall göra det han befallt oss. Bara då vi inser det får vi den motivation som krävs för att söka efter det Jesus har befallt oss att göra.
Det finns inga ursäkter, inga undanflykter, så jag måste göra allt jag kan för att fullborda loppet. Frågan är egentligen: Om Jesus har sänt mig, har han då inte också i den Helige Ande gett mig allt jag behöver för att fullborda uppdraget?
Toffi