Har någon annan sett på de tryckta gamla bibelbilderna som är uppställda bönerummets väggar? De är geniala. Jesus berörde verkligen de människor han mötte.
På min vänstra sida står den gode herden, den förlorade sonen, Jesus som helar, stillar storm och ger mat. Alla bilder handlar om big time chairos moments, tidpunkter som förändrar människan på ett avgörande sätt. Men på min högra sida står en affisch som föreställer den syndiga kvinnan vid brunnen med Jesus, och hon är lite extra rörande, tycker jag. Fram till mötet med Jesus har hon levt i ett självdestruktivt maniskt tillstånd, kan jag tänka mig, för vi känner henne säkert allihop på sätt och vis. Jag är fullständigt övertygad om att Jesus helade hennes inre där vid brunnen och hon fick självrespekten och självkänslan tillbaka, allt var en del av “synda inte mer”-paketet (precis som i fallet med den lama mannen som helades på en sabbat). Det var ett mönster som bröts och sår som läktes. Hon måste ha känt sig lika omskakad som efter en jordbävning den kvällen.
Det som gör mig desperat just nu i bönerummet är tanken: tänk om man kom till den punkt att man faktiskt förde samma omskakande Jesus till jobbet, till barnens dagiskompisar och till halv-fyra-tåget mot Esbo. Tala om hur stan skulle förändras!! Och tänk att det ska vara så svårt att komma så långt.
Tydligen har många tänkt på familjer denna bönevecka, så också jag. Tror att Jesus skulle bota alkoholiserade pappor och deprimerade mammor på löpande band bara han fick chansen. Via oss.
Saara
May 2nd, 2008 at 5:11 am
[...] Saara skrev om bibelbilderna i bönerummet. Jag har också fastnat för dem de gånger då jag varit här. Min bön har blivit: “Jesus, jag vill vara som du. Jag vill föra ut ditt rike till de slagna, till de sjuka, till barnen. Jag vill bota de sjuka, jag vill uppväcka de döda i ditt namn. Jag vill förmedla förlåtelse till de som tappat bort sig, jag vill ge mat åt de hungriga (Ge ni dem att äta)”. [...]