TimeOut – Lukas 24/7 prayer

När jag satt mig ner för att be här i bönerummet, fann jag att jag är rädd. Under de senaste 1 1/2 åren har Herren jobbat med mig och prestige. Jag har fått lägga ner mitt ryke i Herrens hand. Jag har fått lära mig att sluta bry mig om vad folk tycker och tänker om att jag tror på Jesus och står för det även i offentlighetens ljus. Det har varit en befrielseprocess.

Och så nu här ikväll, märker jag att jag är rädd – Vilken prestige kommer jag “att tvingas” dö från härnäst? Är jag beredd på det? Villig att betala priset? Viljan säger ja, men förståndet säger nej.

Och så kommer orden “Var inte rädd, du lilla hjord” till mig. Jag hade ingen aning ur vilket sammanhang jag skulle leta denna vers. Så jag sökte på www.bibeln.se, läste alla “Var inte rädd” ställen och tårarna trillade ner längs kinden. Den nästsista versen var just det bibelställe jag sökte ur Luk 12:32, Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket. Jag rekommenderar verkligen läsnig av alla “var inte rädd” ställen. De är fyllda med underbara löften om vem Gud är och om vad Herren vill göra genom sitt folk. Hela Luk 12 är också viktigt i sammanhanget.

Jag tror att det är flera än jag som är rädda. Den senaste tiden har jag tänkt just på dessa saker även i förhållande till vår församling, inser jag i skrivande stund. Vill vi verkligen ha väckelse? Är vi verkligen beredda att ge upp vårt anseende? Den senaste väckelsen jag har hört om i vårt land kallas för Nokia missio. Är vi beredda att lägga ner vårt rykte på samma sätt, som ledarna för Nokia missio har tvingats göra? (Jag tar nu inte ställning till Koivistos val att bilda eget samfund) Är vi beredda att leva genomskinligt? Beredda att dela våra liv med varandra och mötas där vi möter sanningen om oss själva och varandra? Där börjar väckelsen, tror jag.

Catarina