Det har slagit mig under böneveckan hur mycket sårade och slagna vi har ibland oss, inklusive mig själv som just kommit ur en depression. Trötthet, utbrändhet, utstötthet, relationsproblem, äktenskapstrassel, tragiska olyckor i familjen, offer för främlingsfientlighet… Känner ni igen er?
Jag tror att Gud lyft fram allt detta för att vi skall kunna se hur vi bättre kan ta hand om varandra. Och för att visa att vi inte behöver gå omkring ensamma med våra sår och låtsas att de inte fanns. Att vi inte skall behöva vänta på varannan tisdag kväll då man kan gå till förbön o tack för att någon skall lyssna, även om den gemenskapen också är livsviktig för många.
Min vision är att det som betecknade de första kristna också skall få beteckna oss: “Se hur de kristna älskar varandra!”. De sår och problem vi har är likadana som människorna omkring oss har. Om vi kan vittna för dem hur vi blir helade från våra sår, kommer de att söka den helande gemenskap vi vittnar om.
“Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser, utan i handling och sanning!” 1 Joh 3:18
Vårt samhälle idag:
“Och eftersom laglösheten tilltar kommer kärleken att kallna hos de flesta”
Jesus i sitt tal om tidens slut, Matt 24:13
LÅt oss göra de sårades gemenskap ännu mer till en helande gemenskap!
Kramar Johanna Perret