Jag önskar och ber att vi tydligare skulle se och inse Guds längtan efter människor och människors längtan efter Gud och ta det som utgångspunkt för missionen.
Mission handlar inte om att överbevisa någon (även om intellektuellt eller känslomässigt motiverande behövs ibland). Det handlar mer om att servera.
Vi behöver inte i vår bön överbevisa Gud om att någon behöver frälsning och det ligger inte på vårt ansvar att få någon övertygad om att Gud är vägen, sanningen och livet. Bevisningen sköter evangeliet och Guds Ande (ni vet, inte genom någon människas styrka, utan genom min Ande, säger Herren).
Den där serveringstanken kommer jag tillbaka till. Missionär/evangelist = servitör. Gud har tillrätt allt, vi för ut det till folk som är hungriga. En del får det de har beställt (som på restaurang), en del har bara önskat, inte ens beställt något men får det godaste som finns serverat i alla fall 
Nu ska jag inte förirra mig längre in i den bilden, men det jag hade på hjärtat var just det här med Guds och människors längtan efter varandra. Den grundinställningen leder också till mission med respekt åt båda hållen och rätt perspektiv på vår egen roll.
KS