Amen till det som Catarina skrev i senaste inlägget.
Men jag tror att det är en orsak till att Gud har kallat in oss för att be här, han vill förvandla oss, vill att vi ska få lämna vår destruktiva själviskhet och stolthet. Att vi ska bli påverkade och förvandlade av honom, så att vi börjar brinna för att sprida hans rike. Hans rike som är frid, kärlek, förlåtelse, upprättelse, gemenskap med Gud den levande – allt sånt underbart som vi har fått som gåva och som han vill ge till ALLA. Och som människor runtom oss behöver! Jo, det ligger stark nöd och nåd i detta budskap.
Jag tror att vi här ska komma ihåg ett ord som kommit tidigare den här veckan och som står på väggen här i rummet: “men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber, och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen, och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land” (2 Krön 7:14)
Vi har börjat be och söka Herrens ansikte. Åh, så jag önskar att vi också ödmjukar oss och omvänder oss från våra onda vägar. För visst vill vi ha läkedom åt vårt sargade land och vår sargade stad!
Gud, mäktig och helig, ska själv genom sin Ande göra detta!
Halleluja och tack Gud för din nåd!
KS